Kulturhistoria, historiebruk och modernisering

I det här forskningsprogrammet utforskar vi förbindelserna mellan kulturfenomen, politik, ekonomi och sociala sammanhang. Det anger ett perspektiv som fokuserar på meningsbyggande vare sig det sker i skönlitteratur, massmedier och museer eller i konsumtionsmönster och umgängesformer.

En central aspekt av moderniseringsprocessen handlar om att vårt handlings- och diskursutrymme förändras genom teknisk och ekonomisk utveckling, vetenskaplig kunskapsproduktion och begreppsförändringar. Moderniseringsprocessen aktualiserar därför oupphörligt vårt förhållande också till det förflutna, till det den omvandlar till kulturarv och historia.
 

Historiebruk spelar i själva verket en central roll i moderniseringen. Föremål och föreställningar om det förflutna finns inte bara i skolan eller som fornminnen. Landskap och identiteter byggs upp genom berättelser om det förflutna. Nationer, lokalsamhällen, professioner och individer förstår sig själva genom att beskriva sin historia.
 

Historiebruk är så sett en samtida handling avsedd att forma en bättre framtid; likt framtidsbruk, våra framtidsbilder, också syftar till att ändra samtidens diskurs- och handlingsutrymme. Det pågår upphörligt en kamp om utrymmet i det moderna, och i forskningsprogrammet analyserar vi de skilda strategier, medialiserade iscensättningar och logiker modernitetens aktörer använder och har använt för att skapa legitimitet, status, inflytande och makt i det offentliga.

---

Bok, artikel - och avhandlingsprojekt inom området:

 

Peter Aronsson:

Bruket av historia står på olika sätt i centrum:

• National History – Nordic Culture. Negotiating identity in the museum. (Nordic Spaces, RJ 2008-2012). www.nordicspaces.eu; www.nordicpaces.com.
• European National Museums: Identity politics, the uses of the past and the European citizen (EuNaMus, EC 2010-2013). www.eunamus.eu

Dessa båda projekt leder jag och de går mot sin formella avslutning under 2012/13.

- The Concept of History, in Time, Memory and Representation: A Multidisciplinary Program on Transformations in Historical Consciousness (TMR, RJ 2010-15) www.histcon.se
- Museernas bildningsmål, ett bidrag till projektet Museernas bildningsanspråk: Museum, skola och folkbildning 1930-2010 (VR) som leds av Magdalena Hillström. Se nedan.
 

Nordic spaces har publicerat ett temanummer av Culture Unbound 2010 (http://www.cultureunbound.ep.liu.se/v2/) och kommer under året med en volym på Ashgate under titeln Performing Nordic Heritage. Där argumenterar vi för att föreställningen om en delad nordisk kultur har spelat och spelar en väsentlig roll för utvecklingen av de nordiska samhällena. Det gör att kulturarvsinstitutionerna som är med och konstruerar och bär detta har en samhällsfunktion som är konstruktiv, även i sina nationella varianter. Föreställningen har bidragit till fredlig konfliktlösning, en egalitär och demokratisk social samhällsform men också till att täcka över handlingar, som exempelvis en omfattande vapenexport, som inte passar i denna fredliga självbild.

EuNaMus, nationalmuseiprojektet undersöker motsvarande frågor på en europeisk och global nivå. Åtta universitet och ett stort antal forskare studerar med komparativa metoder processer som gör museerna kulturellt centrala: politisk vilja, vetenskapliga ambitioner, publikt intresse formar nationalmuseerna till centrala aktörer i samhällsutvecklingen. En första bok från projektet är Knell, S.J., Aronsson, P. & Amundsen, A. et al (eds) (2011). National Museums. New Studies from around the World, London: Routledge. Alla resultat från projektet kommer att vara tillgängliga Open Access från LiU E-Press. Den första volymen är Aronsson, Peter & Elgenius, Gabriella, (eds.) (2011). Building National Museums in Europe 1750–2010. Conference proceedings from EuNaMus, European National Museums: Identity Politics, the Uses of the Past and the European Citizen, Bologna 28-30 April 2011., Linköping: LiU E-Press http://www.ep.liu.se/ecp_home/index.en.aspx?issue=064. Bästa sättet att följa arbetet är via www.eunamus.eu och nyhetsbreven som man kan prenumera på därifrån.

Ur dessa bägge projekt ska jag bidra med en artikel till bildningsprojektet om museerna. Vad är museernas speciella bidrag till bildningens möjligheter och begränsningar? Deras materialitet, påtaglighet, kumulativa och publika karaktär ger dem andra egenskaper än både boken och studiecirkeln.

Begreppet historia syftar i sin bredaste mening på berättelser om världen. Det kan gälla staters uppgång och fall, men också sederna hos främmande folk, naturformationer och djurens liv. Det för med sig alla de kunskapsteoretiska spänningar som det västerländska tänkandet bär på med den ytterligare komplikationen att det förflutna inte finns längre! Vad kan vi veta? Hur kan vi veta det? Varför ska vi veta det? Detta är roten till det historiska tänkandets slitstarka dilemman. Den dynamik som skapas kring begreppet hämtar dels näring ur dessa allmänna dilemman, dels ur den kamp som utspelar sig när kulturella institutioner utvecklas vilka lanserar kollektiva uppfattningar om det förflutna. Projektet ingår i TMR och är en utveckling av de historiografiska och historieteoretiska studierna som ingår i Historiebruk – att använda det förflutna (Studentlitteratur, 2004). En mindre bok på svenska Historia. Ett begrepp och dess kulturhistoria (Liber, 2009) och en artikel på engelska är publicerade: Aronsson, Peter (2011). "The Productive Dilemmas of History", I: Ruin, Hans & Ers, Andrus, (eds) Rethinking Time: Essays on History, Memory and Representation, p. 29–38. Stockholm: Södertörn University. http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:444150 
 

Bodil Axelsson:

• ”Det förflutna är inte ett främmande land: hur kvinnlighet, manlighet och klass görs när läsare av böcker och tidskrifter om historia ser på förhållandet mellan ”förr” och ”nu”.” Inom historiedidaktik och historiebruksforskningen används begreppet historiemedvetande för att kritiskt visa hur skrivna texter, utställningar och jubileer skapar vissa idealtypiska funktioner för historien eller producerar temporala sammanhang genom användandet av vissa återkommande narrativa troper. Den här artikeln utgår från att texter och andra mediala representationer, liksom det förflutna i sig, kan ha en mångfald olika kontextuellt formade betydelser. Därför undersöks inte historiekulturens produkter, utan istället hur ett 40-tal personer ur ”den historieintresserade allmänheten” resonerar kring hur dåtid, nutid och framtid binds samman. Vilken historia kan man lära sig av? Vilka skeenden tycks upprepa sig genom historien och vad förändras över tid? Vilka historiska kunskaper kan bidra till förändring? En av slutsatserna av undersökningen är att man kan tala om en lekmannahistoria inom vilken det förflutna bidrar med förklaringar av och förståelse för samtida fenomen. Denna lekmannahistoria hör nära samman med identitetskategorier som kön och klass. Artikeln ingår i forskningsprojektet Tilltalande förflutenheter. Mediering och reception av populärhistoria som är finansierat av VR; Utbildningsvetenskap.
• ”Looking backwards and outwards: making sense of the landscape of popular mediated history.” This article investigates engagements with memory and history in contemporary Sweden. In recent decades, the growing popularity of mediated accounts of the past has manifested itself in an increasing amount of vividly illustrated magazines, websites, books, movies and non-fiction television entertainment. The analysis in this article aims at mapping out the bearings in this landscape of mediated popular history with regards to its readers. The main argument is that readers traverse this landscape in productive ways, to engulf themselves into stories, to put themselves – as women and men – into the history of the Swedish Welfare State, and to produce lay expertise on the ways in which the past can explain ongoing armed conflicts outside Sweden. If news media bring brief reports from the war torn parts of the world to people’s living rooms, thus communicates across space, it seems as if the landscape of popular mediated history have a complementary purpose to serve – it communicates over time as well as space. Artikeln ingår i forskningsprojektet Tilltalande förflutenheter. Mediering och reception av populärhistoria som är finansierat av VR; Utbildningsvetenskap.
• ”Mediekomplexitet och allianser i det populärhistoriska landskapet, tillsammans med Andreas Nyblom. I den här artikeln studeras det svenska populärhistoriska landskapet som ett fält där en rad aktörer samverkar. Med fokus på litterära celebriteter och/eller uppmärksammandet av 1809 års separation mellan Sverige och Finland undersöks hur folkbildning och kommers samverkar när förlag, forskare, museer och public service trampar samma stigar. Artikeln ingår i forskningsprojektet Tilltalande förflutenheter. Mediering och reception av populärhistoria som är finansierat av VR; Utbildningsvetenskap.
• ”Producing socio-technical arrangements for engagement with the past: institutionally conditioned participation versus emerging digital culture.” This chapter investigates the ways in which a politics for participation is produced at two websites set up by the Swedish Museum of National Antiquities. The chapter will start from the proposition that it is not the media per se that set up conditions for participation, but the socio-technical arrangements that they are part of. According to critical sociologist of technology Andrew Barry, socio-technical arrangements consist of technical devices, practices and people in specific settings. Because this yoking of the technological and the social, socio-technical arrangements might produce, or be drawn into, political struggles. It will become clear by the end of this essay that new media might become a political issue within a museum. Det här bokkapitlet har skrivits för antologin Participatory media in historical perspective med Solveig Jülich, Anders Ekström, Frans Lundgren och Per Wisselgren som redaktörer. Det ingår i forskningsprojektet Tilltalande förflutenheter: mediering och reception av Populärhistoria som är finansierat av VR; Utbildningsvetenskap.
• ”The cosmopolitian artist and the local setting. Collaboration as artistic practice.” Planerad artikel inom forskningsprojektet Konst genom staden. Finansierat av VR; Konstnärlig forskning och lett av professor Karin Becker.

 

Johanna Dahlin:

Mitt avhandlingsprojekt har arbetsnamnet "Kriget är inte över förrän den sista soldaten är begraven" och undersöker minnespraktiker kring andra världskriget i Ryssland. Avhandlingen bygger huvudsakligen på etnografiskt fältarbete, och undersökningens fokus är S:t Petersburg med omnejd, en stad som under namnet Leningrad 1941–44 var utsatt för en lång och grym belägring av tyskarna.

Under drygt två års tid har jag följt ett så kallat sökförband knutet till S:t Petersburgs statsuniversitet, en del av den landsomfattande frivilligrörelse som ägnar sig åt att leta efter, begrava och försöka identifiera det stora antal soldater som fortfarande är saknade i strid sedan kriget. Trots att fredsavtalet undertecknades 1945 kan kriget betraktas som något oavslutat. Slagfälten öster om S:t Petersburg omnämns t.ex. inom rörelsen som platser där kriget fortfarande pågår och genom sin verksamhet i nutiden interagerar sökförbanden med dåtiden och försöker föra händelser i det allt mer avlägsna förflutna till avslut. I avhandlingen speglas olika aspekter av verksamheten: den gemensamhetsskapande, vikten av att försöka ge de saknade ett namn, begravningarna, platsen och krigets spår i landskapet. Sökverksamheten sätts också in i ett större sammanhang. Minnet av kriget och den slutgiltiga segern är en viktig källa till nationell stolthet i Ryssland, och segerdagen den 9 maj är en allmän helgdag som har stor folklig uppslutning. Det finns få familjer i Ryssland som inte har någon släkting som dog i kriget.
 

Emma Eldelin:

Essän och essäismen. Syftet är att i en kommande monografi belysa essäns funktioner, former och mediala utmaningar i den senmoderna offentligheten och i historiskt perspektiv. Bl.a. diskuteras essäistens författarroller och essäns föränderliga relation till begrepp som bildning och humanism. Andra perspektiv rör essäns förhållande till 1900-talets mediala utveckling och förändringar i vetenskapssamhället. Vad får det exempelvis för konsekvenser för essän som form och fenomen när dess traditionella publiceringskanaler – tidskriften och boken – får konkurrens av nya medier? Vad händer med den akademiska essäformen i en tid där nyttotänkande och kvantitativa utvärderings- och rankningssystem får allt större inflytande?

 

Magdalena Hillström:

Jag forskar för närvarande inom två forskningsprojekt, National History – Nordic Culture och Museernas bildningsanspråk: Museum, skola och folkbildning 1930-2010.
 

Det förstnämnda leds av prof. Peter Aronsson och finansieras av RJ. Mitt delprojekt heter “Cultural History Museums as National and/or Nordic spaces”. Det undersöker den skandinavistiska rörelsens betydelse för framväxten av kulturhistoriska museer i Norden. Fokus ligger på Nordiska museet, som vid sin tillkomst 1873 hette Skandinavisk-etnografiska samlingen, men jag gör också komparativa utblickar mot museiutvecklingen i Danmark, Norge och Finland.

Hösten 2009 beviljades jag som huvudsökande ett större anslag från Vetenskapsrådet för 3- årsprojektet ”Museernas bildningsanspråk: Museum, skola och folkbildning 1930-2010”. Projektet omfattar fyra delstudier och involverar ytterligare tre forskare. Utgångspunkten för projektet är den sedan sekelskiftet 1900 dominerande föreställningen om att de kulturhistoriska museerna är en del av utbildnings- och bildningsväsendet. Föreställningen har spelat en vital roll för museiprofessionen. Museerna har presenterat sig själva som forsknings-, bildnings- och utbildningsinstitutioner och man har tydligt markerat sitt grundläggande släktskap med universitet, folkbildning och skola. Man gör samtidigt anspråk på en särställning genom att kunskapsförmedling utgår från föremålen. Tanken att de kulturhistoriska museerna är en kunskapsproducent och en kunskapsförmedlare är också helt central för den statliga kultur- och museipolitiken och ett motiv för omfattande statliga bidrag. Den befintliga forskningen om museernas kunskapsproducerande och kunskapsförmedlande roll är emellertid mycket begränsad och inblickarna i deras plats utbildningssystemet få. Att bidra med kunskap om och vetenskapliga perspektiv på museernas bildningsanspråk är projektets huvudsyfte. Ett delmål är att utveckla fruktbara analytiska perspektiv och teorier med avseende på museerna som kunskapsinstitutioner i anslutning till befintlig forskning om museer, skola, folkbildning, utbildningspolitik, kulturpolitik, kunskapsuppfattningar, lärande och pedagogik. Projektet skär med andra ord igenom flera forskningsfält, discipliner och politikområden. Två böcker färdigställs under 2012.
 

Maria Höglund:

In my dissertation project, The common European heritage, I examine the European Union’s cultural heritage activities. I focus on the mobilizing values that uses of cultural heritage is thought to provide in the attempt to create European unity and identity. I am therefore investigating the European values that are attributed cultural heritage in the Union policy level as well as in EU-funded projects.
Particularly attention is given to the renegotiation processes that occurs when cultural heritage, which has previously been understood within national paradigms, suddenly is supposed to be seen as European.

The studies within the project consist of a mapping of the tools created by the Union to influence cultural heritage processes. I also explore projects within the various support services, such as cultural programs, to see how the European cultural heritage is implemented. The main material is, however, the establishment and implementation of EU’s new European cultural heritage label, including the adoptions of already marked cultural heritage and the nomination process that precedes new markings.
 

Marit Johansson:

Angra do Heroísmo - en UNESCO-by og et hjemsted. En studie av verdensarvstatusens ringvirkninger for lokalsamfunnet.

Doktorgradsprosjektet har som hensikt å kartlegge hvilken betydning verdensarvstatusen har hatt og fremdeles har for UNESCO-byen Angra do Heroísmo på Asorene. Målet er å undersøke konsekvensene for det lokale næringsliv, kultur og turisme, samt studere mulighetene og begrensningene for moderne utvikling innen en verdensarvby. Studien vil videre undersøke om statusen er avgjørende i forhold til innbyggernes lokale identitet, tilhørighet og stolthet. Innsamling av data baseres på dokumentstudier, og kvalitative intervjuer med lokalbefolkning og representanter fra de lokale og regionale myndighetene.
 

Martin Kylhammar:

Jag skriver just nu parallellt på tre böcker som här ges en kort beskrivning. De två första är en bra bit på väg men kräver en del ytterligare forskning; den tredje snarare kreativ gestaltning. Efter presentationen av dessa böcker in spe sägs också några ord om min senast publicerade bok, Pojken på vinden, och mina senaste internationella publiceringar.

De två första av dessa böcker på gång är, som mina senaste, essäböcker. Den första av dem är en fortsättning på serien som började med Livet – en stor sak och som fortsatte med Pojken på vinden.

Jag skall inte säga för mycket om den boken, man vet aldrig. Men tanken är att fortsatt pröva uttrycka en vetenskaplig hållning, som tar gestalt i skilda språkliga och intellektuella former och genrer. Jag rör mig mellan det personliga och det generella, överskrider den gränsen, som jag djupare sett inte tror finns.

I boken kommer jag bland annat att introducera det produktiva begreppet ”framtidsbruk” och också själv för första gången använda min (förvisso begränsade, men ändå) förtrogenhet med franskt material.

Det handlar om att undersöka hur ”framtiden” brukas, iscensätts, laddas med mening och betydelse, är en del i kulturkampen och striden om nuet och det förflutna idag och igår. En sådan tråd har jag haft med mig hela tiden sedan jag var doktorand (hur har skönlitterära författares framtidsbilder samspelat med estetisk gestaltning och livsåskådning och med tidens mer strukturella förhållanden), men det vore spännande att göra det i mer omedelbar dialog med dagens (vårt och andras) intresse för ”historiebruk”, ”minne”, ”identitet”, ”kulturarv” etc. Det passerade (historien) och det kommande (framtiden) har förstås fler beröringspunkter än de flesta omedelbart föreställer sig.

 

Den andra essäboken är en bok på franska. Den består just nu av åtta essäer om svensk kulturhistoria, mest med utgångspunkt i svenska författarskap från Strindberg till Kerstin Ekman. Min preliminära titel på den är Le laboratoire culturel : La littérature suédoise et la question de l'écologie, de la technologie et de l'avenir (L’Harmattan, 2013 eller 2014). Den preliminära innehållsförteckningen ser ut så här :

 

1. Strindberg : Inventeur et critique de la civilisation moderne (kommande i Etude germanique 2013).

2. La joie de vivre : L’âge d’or de la littérature suédoise et Verner von Heidenstam (klar, men ännu ej accepterad).

3. Littérature et écologie : La question de l'environnement de Strindberg à Kerstin Ekman (i Deshima 2012:6)

4. Les prix Nobel de littérature et les médias : Le paradigme du modèle suédois (kommande i Martin Kylhammar& Sylvain Briens Le Nord à la lumière de Sud, 2013)

5. Le factoïde : Un élément de pouvoir dans la communication interculturelle (i Etude germanique 2013)

6. Rompez ! Rompez ! L’art moderne de faire table rase du passé (i Deshima 2011:5)

7. Pessimism as worldview: A critical inquiry of Georg Henrik von Wright and the phenomenon of temporal egocentricity (Baltic Worlds 2011:1).

8. En förlorad framtid : Raymond Aron, Gunnar Myrdal och det frånvarandes oerhörda närvaro.

 

Den nyfikna människan: En pamflett om bildning heter högst preliminärt den tredje boken. Den är en bok vars innehåll jag redan har erövrat i teori och praktik, men som söker sin form. På 96 sidor är avsikten att göra upp med dem som ser kultur som mest blott kapital, eller som markör i ett socialt spel som skall skilja fin från låg. Här handlar det om kultur och bildning som livshållning, om livets rikedom och bildningen som det vilket öppnar världen, gör det osedda sett och det okända förtroget. Det är en bok skriven i glädje, även då den berör sorgliga ting.

 

Så några ord om mina tankar bakom Pojken på vinden: Filosofiska essäer (Carlsson, 2010). Där möter läsaren personligheter som Strindberg, Enid Blyton, Heidenstam och Georg Henrik von Wright, men också många andra som Karl Marx, Monsieur Mare, Lisa Ekdal och Platon. Det handlar om Moderniteten och vilken roll historien spelar i framtidsprojektet; om en förnyelse av källkritiken och vikten av en ökad uppmärksamhet på faktoidernas makt i mediesamhället; om varför humor är en allvarlig sak; om varför humanismen inte är en pessimism och om hur bildning gör tillvaron så mycket lyckligare – om än smula mer komplicerad.

Pojken på vinden är en essäbok med en rytm som växlar mellan den existentiella reflektionen, den resonerande essän och den utredande uppsatsen. Humaniora är, som författaren skriver, ”en konst, där en person finns bakom sakerna”. En viktig ambition med boken är att visa att vetenskap kan uppträda i flera gestaltningsformer, en annan att skapa en arena, en mötesplats för läsare med skilda bakgrunder. I dramatisk sammanfattning kan bokens viktigaste teman summeras i sex punkter, vardera med bokens positiva, konstruktiva budskap och lösning först och motståndaren markerad inom parenteserna:

 

1. Historiens betydelse och vården av kulturarvet (anti-Marx, allt som är fast förflyktigas inte alls utan historien består av slitstarka dilemman och tidsbundna moden).

2. Humanismen är inte en pessimism (anti-von Wright, det är alls vare sig klokt eller radikalt att tro världen går mot sin undergång).

3. Att etikettera andra är att begå ett symboliskt våld som endast kan mildras av en källkritisk humanism (populismen; eller varför frågan om Heidenstams nazism har allmängiltig innebörd).

4. Man blir lyckligare av bildning (anti anti-intellektualismens tro att blott omedelbar tillgänglighet ger lycka medan distans, analys, breda referensramar gör oss sorgsna och oförmögna till verklig livsglädje).

5. Temporal vidsyn (anti den temporala egocentrismen, alltså den naturliga tron att gårdagens – och morgondagens – handlings- och tankeutrymme är eller blir detsamma som mitt).

6. Genreblandningen. Existentiella reflektioner, utredande uppsatser och perspektivgivande essäer ställs bredvid varandra – och Lisa Ekdal tas på samma allvar som Platon (anti idén att vetenskapen inte är en konstart, och föreställningen att vetenskapsmannen en utbytbar apparat).

 

Till slut alltså några ord om mina senaste internationella publiceringar. Det handlar under åren 2011-13 om sex artiklar på franska och en på engelska. ”Rompez ! Rompez ! L’art moderne de faire table rase du passé” (Deshima: Revue d’histoire globale des pays du Nord, 2011) utvecklar i huvudsak en historieteori, och där presenteras och brukas några för mig centrala begrepp för historieanalys: modernitet, slitstarka dilemman, temporal egocentrism, kanon, kulturarv och bildning. ”Écologie et politique ? : Et si l'on donnait la parole aux écrivains...” (Deshima: Revue d’histoire globale des pays du Nord, 2012) sammanfattar delar av min forskning kring svensk litteratur och miljöfrågan. Här följs en linje från fru Nordenflychts 1700-tal till Kerstin Ekmans 2000-tal och avsikten är att visa vilken central roll natur- och miljö haft i den svenska författartraditionen och i föreställningarna om vad som utgör ett gott liv. I ett ännu mer analytiskt perspektiv följs denna tråd upp i artikeln ”Strindberg : Inventeur et critique de la civilisation moderne” som presenterades på den internationella konferensen Strindberg en héritage : Conférence internationale à l’occasion du centenaire de la mort d’August Strindberg i Paris, 27-29 september 2012 och därefter publiceras i Etudes Germanique. Ett centralt kunskapsteoretiskt problem har jag i både teori och praktik sökt en lösning på genom begreppen faktoid och kunskapsbärare. En aspekt, maktaspekten, av detta kunskapsteoretiska komplex tar jag upp i ”Le factoïde : Un élément de pouvoir dans la communication interculturelle” (Deshima, 2013). Hösten 2012 höll jag den första föreläsningen någonsin om Verner von Heidenstams författarskap på Sorbonne. Föreläsningen skall publiceras undertiteln La joie de vivre : Verner von Heidenstam et l’âge d’or de la littérature suédoise. På engelska föreligger ”Pessimism as worldview” (Baltic worlds, 2011:4) som är en kritisk granskning av den radikala civilisationskritikens premisser. Den kritiken genomförs genom en sympatisk uppgörelse med dess kanske främsta nordiska företrädare, filosofen Georg Henrik von Wright.

 

Gustav Källstrand:

• Gustav Källstrands avhandling har den preliminära titeln Medaljens framsida: Nobelpriset i den svenska offentligheten 1897-1911 (Carlssons, 2012). Alfred Nobels testamente publicerades i Nya Dagligt Allehanda 2 januari 1897, och sedan dess har priset varit en uppmärksammad kulturell institution såväl i Sverige som internationellt. Källstrands avhandling handlar om hur den mediala bilden av priset uppkom och såg ut under prisets första dryga decennium. Gustav Källstrand är den nuvarande innehavaren av ”the Heidenstam chair”, en femårig doktorandtjänst knuten till Tema Q och samfinansierad av Stiftelsen Övralid och Linköpings universitet. Runt denna externfinansierade tjänst arrangerar Tema Q publika symposier och vetenskapliga seminarier.

 

Svante Landgraf:

• Svante Landgrafs avhandling har den preliminära titeln Kampen om framtiden: Skönlitteratur och vetenskap 1960-2010 (2015). Samtalet om framtiden förs på många arenor: i politiken, i vetenskapen, i skönlitteraturen. Under 1960-talet växer framtidsforskningen fram som en aspirerande vetenskapsgren med sina egna konferenser, institut och publikationer, för att under 1980-talet och senare föra en alltmer tynande tillvaro. Samtidigt förändras hotbilderna, från överbefolkning och miljögifter, från kalla krigets upphettning och kärnkraftsolyckorna till ozonhål och klimatförändringar. Svante Landgraf undersöker i sin avhandling hur framtidsbilderna har förändrats i efterkrigstidens Sverige, hur de har brukats för olika syften av olika aktörer och hur skönlitteraturens framtidsbruk skiljer sig från det övriga samhällets.

Sidansvarig: monica.bodker-pedersen@liu.se
Senast uppdaterad: 2013-01-08