P4

Modernitet och rörelse: Retorik, artefakter och livsmiljöer

Kursen fokuserar på spänningen mellan modernitetens anspråk på att öka människans handlingsutrymme och de materiella realiteter (sociala, kulturella, biologiska) som begränsar detta anspråk på handlingsfrihet.

Alltsedan Det Moderna Projektet formulerades – tanken på att människan med sitt förnuft och med hjälp av teknik och vetenskap ska gå en ljus framtid till mötes – har vi betraktat tillvaron som föränderlig, möjlig att förbättra och som ett steg framåt i förhållande till det förgångna. Vilka gränser finns det för det moderna projektets anspråk, och vilka möjligheter är ännu outnyttjade? Ett konkret nutida exempel är miljödiskursen där exempelvis bilen förut setts som en symbol för den moderna människans rörelsefrihet, men som nu ses som en symbol för en konsumtionskultur som dränerar planetens resurser och leder till en miljökatastrof. Dessutom kan bilen ses som ett kulturhistoriskt fenomen (gestaltat i filmer, böcker annonser och så vidare).

Kursens underrubrik – retorik, artefakter och livsmiljöer – ger en fingervisning om hur bilen och andra fenomen kan behandlas och analyseras: parkeringsplatser, roadmovies och debatter om ”bilsamhället” är i sammanhanget lika intressanta utgångspunkter. Och det finns naturligtvis en mängd andra viktiga förutsättningar och symboler för rörlighet och mänsklig handlingsfrihet som kan bli utgångspunkt för uppsatsskrivande och medieproduktioner. Till exempel kan frågor om identitetsmässiga uttryck, teknikanvändning eller historiesyn leda in mot kursens tema.

Det senaste århundradet har denna medvetna strävan mot ökad rörelsefrihet fått genomslag på alla livets områden. I Sverige har byggandet av rymliga bostäder och utvecklingen av allmänna kommunikations- och transportnät löpt parallellt med att sociala reformer initierats för att underlätta social mobilitet och för att till exempel upphäva de könsrelaterade skrankor som av hävd och tradition ansetts vara närmast naturgivna. I det sammanhanget kan ”rörelsefrihet” handla om allt från någonting så konkret som rätten att studera på universitetsnivå till den subtila och socialt laddade frågan om hur en kvinna bör klä sig.

Samtidigt har den fria marknadens expansion gjort det möjligt för hela grupper av människor – genom charterresor, inköp av bilar, hemelektronik, kläder – att tillägna sig olika former av rörelsefrihet som tidigare varit förbehållna elitgrupper. Det vidgade medieutbudet har under samma tid ökat förståelsen för hur andra människor lever och presenterat detaljerade förslag på hur olika vanor och konsumtionen av varor kan ges en symbolisk dimension genom att förknippas och integreras med socialt positionerande livsstilar.

Ovanstående betyder naturligtvis att identitetsfrågan i en bestämd mening blir central för den moderna människan: De upplevda gränserna för vår rörelsefrihet blir utgångspunkten för alla konflikter och debatter. Ur det perspektivet framstår politikens uppdrag gärna som frågan om hur min rörelsefrihet ska bevaras (och helst utökas) eller som den nödvändiga plikten att sätta gränser för en alltför ohämmad rörlighet.